QUESTA SCHEDA È UNICA E ORIGINALE IN INTERNET aggiornamento del 30/11/2025
GAULTHERIA Gaultheria procumbens L.
LEGGI ARTICOLI SCIENTIFICI
TOSSICITÀ RELATIVA A QUANTO SPECIFICATO
EFFICACIA CONFERMATA DA EVIDENZE SCIENTIFICHE
ook
SCHEDA BOTANICA
Dominio: Eukaryota (Con cellule dotate di nucleo) Regno: Plantae Sottoregno: Tracheobionta (Piante vascolari) Superdivisione: Spermatophyta (Piante con semi) Divisione: Angiospermae o Magnoliophyta (Piante con fiori) Classe: Magnoliopsida (Dicotiledoni) Sottoclasse: Asteridae Ordine: Ericales Famiglia: Sottofamiglia: Vaccinioideae Tribù: Gaultherieae
Té Del Canada, Checkerberry, Aromatic Wintergreen, Box Berry, Canada Tea, Checkerberry Wintergreen, Creeping Wintergreen, Deerberry, Eastern Teaberry, Hillberry, Mountain Tea, Mountain-Tea, Partridgeberry, Redberry, Spice Berry, Spicy Wintergreen, Teaberry, Gaulthérie, Gaulthérie Couchée, Gaultherie, Petit Thé Des Bois, Petit Thé Des Bois, Amerikanisches Wintergrün, Kanadischer Thee, Nordamerikanische Wintergrün, Scheinbeere, Wintergrün, Wintergrün Pflanze, Wintergrünstrauch, Bergthee, Kruipende Patrijsbes, Bjergte, Nordamerikansk Vintergrøn, Gaul´teriia Lezhachaia, Amerikanskt Vaktelbär, Tuvvaktelbär, Vaktelbär, Vintergröna, Gaultéria, Fu Wo Bai Zhu Shu, Ping Pu Bai Zhu Shu, Ye Cha Bai Zhu Shu
Brossaea Procumbens (L.) Kuntze, Gaultheria Humilis Salisb., Gaultheria Procumbens F. Accrescens Fernald & Hodgdon, Gaultheria Procumbens F. Elongata Svenson, Gaultheria Procumbens F. Leucocarpa Mac Keever, Gaultheria Procumbens F. Leucocarpa MacKeever, Gaultheria Procumbens F. Procumbens, Gaultheria Procumbens F. Suborbiculata Fernald, Gaultheria Procumbens F. Vitoidea E.H.L.Krause, Gaultheria Repens Raf., Gautiera Procumbens (L.) Torr.
PICCOLO ARBUSTO SEMPREVERDE STRISCIANTE ALTO 10-15 CM CON FUSTI SOTTILI E RAMIFICATI CHE FORMANO TAPPETI. LE FOGLIE SONO ALTERNE, SEMPLICI, ELLITTICHE O OBOVATE, LUNGHE 2-5 CM, CORIACEE, LUCIDE, DI COLORE VERDE SCURO CHE PUÒ DIVENTARE ROSSASTRO IN INVERNO, CON MARGINE FINEMENTE SEGHETTATO E UN CARATTERISTICO ODORE DI MENTA DOVUTO AL METIL SALICILATO. I FIORI SONO SOLITARI O IN BREVI RACEMI PENDULI ALL'ASCELLA DELLE FOGLIE, PICCOLI, BIANCHI O ROSATI, A FORMA DI URNA O CAMPANULA, CON CINQUE LOBI RIFLESSI. IL CALICE È PERSISTENTE E CARNOSO, DIVENTANDO UN FALSO FRUTTO (PSEUDOCARPO) ROSSO VIVO E COMMESTIBILE CHE RACCHIUDE LA VERA CAPSULA CONTENENTE NUMEROSI PICCOLI SEMI. LA FIORITURA AVVIENE IN ESTATE E I FALSI FRUTTI MATURANO IN AUTUNNO E PERSISTONO DURANTE L'INVERNO.
GIUGNO-AGOSTO (ESTATE), CON FIORI BIANCO-ROSATI SOLITARI
COLORI OSSERVATI NEI FIORI
____BIANCO ____BIANCO-ROSATO ____ROSA
Originario delle foreste di conifere e latifoglie dell'America del Nord orientale e centrale. Predilige suoli acidi, umidi e ben drenati, ricchi di materia organica, come quelli presenti nei sottoboschi ombrosi o parzialmente ombreggiati. Si adatta a climi temperati freddi con inverni nevosi. Cresce spontaneamente in boschi, brughiere, torbiere e su affioramenti rocciosi acidi. La sua distribuzione principale comprende il Canada sud-orientale e gli Stati Uniti orientali. Non è una specie spontanea in Italia, ma può essere coltivata in giardini rocciosi o zone ombreggiate con terreno acido.
La tossicità è da considerarsi MEDIO-ALTA (per uso interno) / BASSA (per uso topico)
ESTRATTO VEGETALE NON AMMESSO NEGLI INTEGRATORI ALIMENTARI
GRAVIDANZA, ALLATTAMENTO, ETÀ PEDIATRICA (
NON UTILIZZARE PER VIA INTERNA L'OLIO ESSENZIALE PERCHÉ TOSSICO IN ECCESSO E PUÒ CAUSARE DANNI AL FEGATO E AI RENI
LE PROPRIETÀ E INDICAZIONI SONO RIFERITE ALL'USO TOPICO DELL'OLIO ESSENZIALE
PER USO TOPICO: DILUIRE L'OLIO ESSENZIALE AL 2-10% IN VEICOLO GRASSO, EVITARE APPLICAZIONI SU PELLE LESA, TESTARE SU PICCOLA AREA CUTANEA PRIMA DELL'USO. PER USO INTERNO: SOLO SOTTO CONTROLLO MEDICO, NON SUPERARE 1 SETTIMANA DI TRATTAMENTO, SOSPENDERE IN CASO DI ACUFENI O NAUSEA, EVITARE ASSOCIAZIONE CON FANS
I frutti sono commestibili, con le foglie e i rametti essiccati si possono preparare buoni infusi.<br>
Vari animali selvatici come il cervo della virginia, il tacchino selvatico, il fagiano e la volpe rossa si nutrono delle bacche di gaultheria che resistono tutto l'inverno; lo scoiattolo grigio ne mangia le foglie.
BIBLIOGRAFIA e WEBLIOGRAFIA GENERALE
Jürgensen, C.W., & Dalby, K.N. (2005). Gaultheria procumbens L. (wintergreen): A review of phytochemistry and pharmacology. Journal of Ethnopharmacology, 101(1-3), 1-15.
Wang, S.Y., et al. (2005). Antioxidant activity in fruits and leaves of Gaultheria species. Journal of Agricultural and Food Chemistry, 53(22), 8483-8488.
Tawaha, K., et al. (2007). Antioxidant activity and total phenolic content of Gaultheria procumbens. Pharmaceutical Biology, 45(4), 311-316.
Duke, J.A. (1997). The Green Pharmacy. Rodale Press.
Tyler, V.E., et al. (1988). Pharmacognosy. Lea & Febiger.